Skrämselhicka!

En sak är säker: man tänker alltid att det kan hända andra och inte en själv, vad gäller olyckor och liknande tråkigt. Man förbereder sig helt enkelt inte, eller är inte så försiktig som man borde. Nu är det ingen olycka som drabbat mig, men ett inbrottsförsök, vilket är nog så illa det. Lyckligtvis så misslyckades det, men en hel del åverkan på dörren blev det. Kostade en del att åtgärda, trots försäkring, men det värsta är ju… känslan. Bara att veta att någon FÖRSÖKT göra inbrott hemma är illa nog. Hur det känts om det hade lyckats går knappt ens att föreställa sig.

Bättre sent än aldrig
Så jag har sett över säkerheten lite nu. Kraftigare lås i dörren, dörrkarmar som tål en hel del stryk, och sist men inte minst skaffat ett larm, från Henningsons El. Det gör att det känns lite tryggare, men, samtidigt, det är någonting som borde gjorts långt tidigare. Det är bara det att jag inte riktigt tänkt på det. Ett av skälen till att jag skriver det här inlägget är att jag tänker att det kanske kan hjälpa andra, få någon att tänka efter hur säkerheten ser ut där hemma. Att hindra en mycket envis och kunnig inbrottstjuv är i princip omöjligt, men ju svårare det är, desto större chans att de väljer ett annat offer.

Det här var nog ett lite tråkigt inlägg, men samtidigt så tycker jag också att det är viktigt, och kände att det behövde skrivas. Men samtidigt, det har hänt roliga saker i livet också: bandet repar regelbundet och vi har till och med börjat försöka få några spelningar. Det ska jag skriva om vid ett senare tillfälle, när vi fått tillfälle att lira inför publik igen. Förhoppningsvis snart! Vi hörs!

Keep on rockin’!

Kick-off…?

Så har man varit på kick-off då. I år igen och det låter nog inte så rock’n’roll kanske. Fast i åtta till fem-kneget och allt det där En del av systemet och vad blev det av ungdomens upproriskhet? Men så illa är det faktiskt inte, eftersom jag jobbar på ett riktigt schysst företag som inte är så där svenskt lagom. Ska det vara kick-off så ska det vara något som svenska staten säkert inte skulle uppskatta. Vi hade helt enkelt en ölprovning och öl får man väl bara dricka om det är mellanöl på max 3.5 procent, och då max en flaska, absolut inte mer. Men det var inte vilken ölprovning som helst det här…

Schyssta grejor hos Höganäs
Det hela var nämligen arrangerat av http://perfectevent.se/ och det var förbaskat lyckat. Det hela var på en bar i Gamla Stan, och ölen stod Höganäs Bryggeri för. Riktigt goda grejor, och så fick vi höra en massa historier också. Ölprovning har jag aldrig varit på förut, men gör gärna om det. Fick några nya favoriter som jag kommer att ”provsmaka” i framtiden, och rekommendera till grabbarna i gänget. Höganäs, lägg det namnet på minnet, och ser ni det på Systemet, så ta några flarror, ni kommer inte att bli besvikna. I alla fall inte om ni gillar öl, som vettigt folk.

Men det var inte slut med det utan sedan var det dags för middag också. Väldigt gott käk, och, ja, det blev lite mer öl där kan man väl säga. Har hört att andra kick-offer handlar mycket om saker som team-building och sådant, leka lekar. Men inte vi inte. Gemenskap genom öl är vårt måtto och det verkar fungera, tycker redan lite bättre om arbetskamraterna.

Åkej, det var allt för denna gången, nästa gång blir det nog någonting om bandet igen, även om öl är ett godkännt substitut.

Vi börjar bli gamla

Nu måste det ändå sägas: även om bandet är tillbaka igen, även om det är sporadiskt så är det alldeles väldigt tydligt att vi alla är äldre nu. Jag tänkte ta ett leta exempel. Efter vår senaste repning, vad tror ni vi gjorde då? Drack öl och beställde en pizza medan vi snackade om rock’n’roll? Nja, riktigt så blev det inte. I stället slutade det med att vi satt och snackade om våra kök där hemma, hur de behöver renoveras och fixas till och sådana saker. Det betyder antagligen att vi till sist blivit vuxna på riktigt. Det var inte ens så att vi tyckte det var världens tråkigaste sak att snacka om, utan vi gjorde det faktiskt helt och hållet frivilligt! Vi har definitivt börjat bli gamla med andra ord…

På luckjakt
Själv är jag på jakt efter nya köksluckor, och vår trummis visste var man kan hitta bra köksluckor i Stockholm: hos Mälarkök. Han har själv skaffat sina köksluckor från dem för ett år sedan, och han säger att de gjorde ett jädrigt bra jobb. Nu är han ju trummis, men jag litar på honom ändå. Han är faktiskt riktigt smart för att vara trummis, tro det eller ej. En del av dem är faktiskt riktigt klipska och går att prata med som om de nästan är människor.

Jag menar förstås ingenting allvarligt med det där. Han är schysst och Mälarkök ser ut att vara riktigt bra, jag tror han vet vad han snackar om. Jag har redan bestämt mig. Svarta högblanka köksluckor får det bli. Det ser så coolt ut på något vis.

Repandet går också bra, de gamla låtarna sitter där och vi håller på att fundera på om vi ska dra några covers. Fast flera av oss inte rört ett instrument på flera år så sitter takterna där ändå.

Tips från mamma

Det är sommar, eller ja i alla fall i kalendern. Sommar innebär att nätet överfylls av glada bilder på olika utomhusaktiviteter. För mig har sommaren de senaste åren inneburit spruckna händer och irriterad hud på armar, ben och andra ställen jag inte tänker beskriva närmare – men det har inte varit jättetrevligt alla gånger. Knappt någon.

Mamma vet bäst
Jag vet inte riktigt varför det aldrig kommit på tal när jag pratat med min mor, men i förra veckan hade vi ett av våra vanlig långa telefonsamtal och vi kom helt plötsligt in på hudproblemen. Det visade sig att hon har haft samma problem under större delen av sitt vuxna liv. Vid närmare eftertanke är detta inte jättekonstigt, vi delar ju minst 50% av vårt genetiska arv. Mina hudproblem är alltså mammas hudproblem som också med största sannolikhet var mormors hudproblem.

Mamma har svaret
– Men det var ju förut, sa mamma. Nu har jag inte några som helst hudproblem längre. Svaret är ekologisk hudvård och det gick sekundsnabbt att beställa hem ett paket med de varor som min mor rekommenderade från finamig.se. De kom redan dagen efter och jag gick igång direkt. Jag skulle nog ha läst lite mer på förpackningarna innan jag började smörja in mig, handkrämen var det så att säga drag i vilket resulterade i att när jag bytte hand så smet flaskan iväg rätt över rummet och det var klurigt att få upp den från golvet igen. Men oj vilka resultat. Både händer, armar och andra ställen mår betydligt mycket bättre nu än för en vecka sedan. Det ska bli mycket spännande att se vilka resultat det här kommer få över tid. Jag var skeptiskt till att börja med och jag brukar inte vara särskilt snabb på att ändra mig men som sagt, det har gått en vecka och jag är helt såld.

The Band is Back

Dalaresan gav blodad tand. Att vara tillsammans hela gänget under några dagar, snacka gamla minnen och sådant gjorde att vi också pratade en del om att det kunde vara kul att spela lite tillsammans igen. Ingenting allvarligt, utan mer för att testa hur det känns. Repa lite, och om det känns bra kanske försöka få någon eller några spelningar i månaden. Ingenting man blir fet på, men som skulle vara jäkligt roligt.

Nu vet man ju hur det oftast blir med sådant. ”Vi måste göra det och det! Det skulle vara kul!”. Och så händer absolut ingenting, eftersom ingen tar tag i det. Vi vet alla hur det brukar gå, och av vårt snack så visste vi nog alla innerst inne att det inte skulle bli någonting annat än mycket snack och lite verkstad. Sedan skulle det hela upprepas igen om några år nästa gång vi träffas.

Kors i taket!
Men den här gången var det faktiskt någon som tog tag i det. Efter ett antal telefonsamtal fram och tillbaka så ordnade vi faktiskt en tid då vi alla kunde, och så träffades vi för att spela lite tillsammans. Precis som förr, med andra ord, och bara vi kommer igång med den här repningen så ska det nog rulle på sedan. Men riktigt som förr kommer det inte att bli; vi är ju lite äldre nu även om det inte är roligt att erkänna. I stället för att gå ut och käka pizza & kebab mitt i natten när vi håller på att repa så blir det nog snarare så att vi går hem tidigare än förr.

Vad gäller mat så blir det nog mackor, snarare än skräpmat, den här gången. Foliepapper, påsar och bra klämmor och käket till repningen håller sig flera timmar när vi spelar. Inte så rock & roll, okej, men det får gå ändå!

Vi drar till fjällen!

Nu har jag samlat ihop alla från gamla gänget och bokat in en resa till fjällen. Eller ja, Rättvik i alla fall – men det är väl rätt nära fjällen i alla fall tror jag? Hur som helst, ska bli riktigt kul att komma iväg och umgås bara vi från Guitarmy, det var nog evigheter sedan sist. Nu kanske vi inte kommer kunna sitta och lira på hotellrummet där på www.greenhotel.se där vi bokat in oss, för då blir vi nog utkastade – men tänkte i alla fall se om det fanns någon schysst pub i närheten där de kanske har lite livemusik man kan njuta av.

Musiker i Dalarna – vilka ska man följa?

Jag vet ju att Dalarna är lite småkänt för att spotta ur sig duktiga musiker, men är det någon som har koll på om det finns någon i Rättvik? Hörde om ett ställe i Borlänge tidigare, typ en musikskola som hette Boomtown, men den verkade nedlagd nu tyvärr. De skulle tydligen ha världens grymmaste inspelningslokaler där med fetaste akustiken, så det hade varit något att spana in annars.

Det finns ju förvisso Dalhalla som kan vara något att besöka. Varit där en gång för många år sedan och kollat på Rhapsody in rock, och det var en magisk upplevelse. Nu vet jag inte om man ens får komma ner där i gruvbrottet om det inte är öppet, men kan vara värt att kolla upp i alla fall. De andra är väl mest inne på öl & liveband, så det här med kultur verkar jag vara ensam om, haha. Möjligen att jag får med mig Anton på sin höjd.

Vart hänger man i Rättvik?
Skicka gärna tips på vart man ska hänga någonstans om man är i Rättvik. Finns det någon bra pub med lokala band eller är det bara liksom dans och disco som gäller där?

 

 

Uppdatering April

Tjäna!

Tänkte uppdatera bloggen lite. Vi har lite grejer på gång i bandet. Vår nya gitarrist Marcus har varit med oss ett tag nu och börjar komma in riktigt bra i gruppen, känns som vi känt honom hela livet. Vi har bland annat hunnit med några rejäla utekvällar med varandra och självklart otaliga timmar i replokalen.

Inga spelningar inbokade för tillfället, tråkigt såklart. Men det kommer nog säkerligen några bokningar till sommaren, brukar göra det närmare.

Däremot har vi nu börjat lite lätt att skriva nya låtar för den kommande skivan, förhoppningsvis kommer vi att släppa den innan det här året är slut, men förvänta er inget nytt innan november – en skiva tar ju sin tid. Men eftersom att ingen verkar vilja boka oss nu, så kanske vi får jobba röva av oss på skivan, då kan det ju gå rätt snabbt. Vi kommer att behålla samma sound till denna skiva, kanske aningen mer progressivt.

Vi börjar även tröttna lite på vår rätt trånga och slitna replokal och är därför på jakt efter en ny. Våra krav är att det ska finnas ett utrymme där vi kan förvara lite grejer, framförallt trumset som är lite svårt att frakta fram och tillbaka varje gång. Men är alltså på jakt efter något lite fräschare och vi kommer att spela där på kvällar och helger.

Någon som sitter på tips om ny replokal? Det grymmaste tipset belönas med vår senaste skiva!!

Keep on rocking the war!

/Guitarmy

Nu har vi hittat vår nya gitarrist!

Efter ca en månads sökande så hittade vi äntligen vår gitarrist. Balders balle, vad många ansökningar vi fick, tydligen verkar vi vara ett kul band. Anledningen är nog att det finns många bandlösa gitarrister i Stockholm.

Vi kunde välja ut våra favoriter ur ansökningarna och sedan ha en heldag där vi bara träffade alla olika sköna typer som ville lira med oss, ett tag funderade vi nästan på om vi kunde ta in två nya, men det går ju inte eftersom att vi redan är tre gitarrister.

Vi började redan klockan 12.00 i replokalen och träffade under hela dagen 6 olika killar som visade upp sina färdigheter för oss.

Vid dagens slut, runt 18.00 så diskuterade vi i bandet vem av grabbarna som imponerat mest, till slut kändes valet givet och vi var alla eniga – Marcus Johnson hette vår nye gitarrist. Han klev in och ställde sig framför oss, fem stycken som satt och stirrade på honom, ingen jättetrevlig situation – men han smällde av Pink Floyds gitarrist Gilmours solo från ”Comfortably Numb” och vi var alla imponerade.

Marcus hade innan skrivit att han var bra på solon och det var något som vi saknade i bandet, därför är han ett extra välkommet tillskott!

 

Vem är du?

Marcus Johnson, en 27-årig Göteborgare som bott i Stockholm i fyra år.

Musikaliska influenser?

Pink Floyd är favoritbandet. Annars lyssnar jag mycket på gitarrister, inte band.

Tidigare band?

Nymphetamine, Herafelde och Kallo Rockers.

 

Välkommen till Guitarmy, Marcus!

Vi söker en gitarrist!

Godkväll allesammans. Guitarmy söker en ny gitarrist!

Vilka är Guitarmy?

Vi är ett band från Stockholm som spelar warmetal – hårdrock med låtar som behandlar krigshistorien. Vi har funnits sedan 2004 och har genom åren har några medlemmar kommit och gått, men vi är nästan originalmedlemmarna kvar, med det sagt så är vi inget turbulent band med hög omsättning av medlemmar, utan ett rätt stabilt familjärt warmetal-band.

Vem är du?

Vi söker dig som har spelat gitarr i många år, såklart. Du behöver inte vara något geni som kommer in och kan alla låtar efter en vecka, för så mycket spelar vi inte. Men du ska vara lättlärd för inom någon månad ska alla våra 40 låtar sitta.

I övrigt uppskattar vi om du även är intresserad av krigshistorien då det är vad alla våra låtar handlar om, det är dock självklart inget krav och vi har medlemmar i bandet idag som inte är speciellt intresserade så det är inga konstigheter.

Just nu är vi bara killar i bandet, men vi har inga som helst problem med en tjej, men det är ju ändå gitarristen och inte könet som räknas. I övrigt så är det viktigt att du kan samarbeta då du kommer att spela med två andra gitarrister. Rickard som är leadgitarrist och sångare, samt norrmannen Thor.

Hur?

Hör av dig till oss på mail, skicka med ett CV med vilka band du lirat med tidigare. Gärna även en ljudfil eller video där du lirar gura.

Årets första spelning & Finn slutar

I lördags var det dags för årets första spelning, på Fjällstugan i Lofsdalen. Som vi ofta gör så åkte vi dit några dagar innan för att göra lite semester av det också.

Vi hade bara en dag på oss att göra vad vi ville, därför delade vi på oss efter intresse. Johan, Victor och Finn åkte skidor respektive snowboard medan Oscar, Thor och Rickard åkte skoter och fiskade. På kvällen grillade vi alla i stugan, käkade och drack några pils tillsammans. En trevlig dag och hela bandet fick en liten fjällsemester på köpet!

På lördagen var det bara att ladda batterierna inför kvällen, i stugan gick vi igenom setlistan och repade lite.

Kvällen och spelningen kom, det var mycket folk i fjällstugan och även om de är vara med coverband så verkade det vara många hårdrockare bland besökarna. Eller så var det spriten som gjorde dom till hårdrockare, brukar kunna vara så ibland. Dom öste i alla fall på och det gjorde vi med på scenen. Setlistan såg ut såhär: Over and shout, All inside, Western Front, Succesor state, United forces, Stalemate in the east, Western Allies United, Trespassers beware och Martyrs from Munich.

Efter spelningen tog vi avsked av Finn, som efter många fina år med oss är tvungen att sluta, då han flyttar till London. Inga hard feelings såklart, vi är hela tiden beredda på liknande situationer då vi alla har ett annat liv att leva utanför bandet. Vi tackar Finn för dessa år, nu börjar rekryteringen av en ny gitarrist!